jobbigt...
I dagarna måste jag ta ett väldigt stort beslut...
Det gör ont i magen .. har en stor klump inför det här beslutet!!!!
Vad ska jag välja?? Mitt välmående eller inte??
Det gäller mitt jobb... Mitt jobb som jag älskar!!!!
Ska jag stanna kvar i Sundsvall och jobba ytterligare 1 år... och må apa och vara alldeles ensam.. eller ska jag flytta tillbaka till Östersund där jag har min familj och mina vänner... men vara arbetslös???
Jag kan just nu inte koncentrera mig alls på det jag ska göra... tankarna bara mal och mal... Jag mår illa bara vid tanken på att behöva ta det här beslutet. =(
I dagens läge så är jag väl så jävla korkad om jag tackar nej till jobb... Men att behöva ha en klump i magen varje gång jag går ifrån jobbet och vet att jag ännu en kväll ska sitta ensam .. ja jag har ju min son.. men jag behöver vuxet sällskap.. vuxna samtal... och det går jävligt mycket pengar på telefonen om jag ska sitta och prata i den hela kvällarna... och sen är jag inte så mycket för att prata i telefon längre heller..
Att veta att det kommer att vara så i minst 1 år till... och jag har med nöd och näppe klarat psyket i knappt 4 månader...
*SUCK*
Det gör ont i magen .. har en stor klump inför det här beslutet!!!!
Vad ska jag välja?? Mitt välmående eller inte??
Det gäller mitt jobb... Mitt jobb som jag älskar!!!!
Ska jag stanna kvar i Sundsvall och jobba ytterligare 1 år... och må apa och vara alldeles ensam.. eller ska jag flytta tillbaka till Östersund där jag har min familj och mina vänner... men vara arbetslös???
Jag kan just nu inte koncentrera mig alls på det jag ska göra... tankarna bara mal och mal... Jag mår illa bara vid tanken på att behöva ta det här beslutet. =(
I dagens läge så är jag väl så jävla korkad om jag tackar nej till jobb... Men att behöva ha en klump i magen varje gång jag går ifrån jobbet och vet att jag ännu en kväll ska sitta ensam .. ja jag har ju min son.. men jag behöver vuxet sällskap.. vuxna samtal... och det går jävligt mycket pengar på telefonen om jag ska sitta och prata i den hela kvällarna... och sen är jag inte så mycket för att prata i telefon längre heller..
Att veta att det kommer att vara så i minst 1 år till... och jag har med nöd och näppe klarat psyket i knappt 4 månader...
*SUCK*
Kommentarer
Trackback